Det har blivit tradition att tillbringa två dagar varje höst i skogarna runt Lindefallet.

Det är Kungsgården Långvind STF Hotell & Vandrarhem som bjuder in till svamphelg. Några intresserade kommer och övernattar, medan andra följer med på en dagsutflykt. Första utflykten i år var den 2 september. Säsongen var ganska försenad, men vi lyckades hitta en hel del arter ändå.
Den andra utflykten var 30 september och då hade vi haft några riktigt kalla nätter. Vi fick rikta in oss på att plocka mestadels trattkantareller, blek taggsvamp och kantareller. Men det fanns många andra intressanta arter att titta på.

Vi besökte bland annat ett speciellt område som ligger efter Åtjärnsbäcken. När vi besökte det området första gången för några år sedan upptäckte vi att det fanns rödlistade arter där. Det ledde så småningom till flera fina fynd och nu är området biotopskyddat. Så när vi skulle skiljas åt efter andra utflykten vid Kungsgården Långvind, såg vi plötsligt att det växte både fingersvampar och jordtungor i gräsmattan. Det kändes som en bonus.

Det är viktigt att gå igenom de samlade arterna när utflykten är klar.

Jonny bjöd Kristina på en svamphelg i Hälsingland som födelsedagspresent.

Efter den andra utflyktsdagens första pass möttes deltagarna av en värmande eld vid Åtjärnsstugan. Alf Pallin hade kommit och förberett för lunchvilan. Foto: Alf Pallin.

En svamp som alltid väcker lite uppmärksamhet är grönmusslingen, Panellus serotinus. Den är inte någon matsvamp.

Grönköttig spindling, Cortinarius malicorius är en mycket uppskattad färgsvamp.

Alf Pallin och jag gläds åt snitslarna för biotopskyddet. Denna skog kommer vi att besöka många gånger.

Det här kan vara barrklubbsvamp, Clavariadelphus ligula eller storsporig barrklubbsvamp, Clavariadelphus sachalinensis.

En stor rosenticka, Fomitopsis rosea. Det fanns många, många fler på samma granlåga, men kanske inte så stora.

På en mycket lång granlåga som inhyste massor av rosentickor, Fomitopsis rosea, rynkskinn, Phlebia mellea och ullticka, Phellinus ferrugineofuscus växte denna vackra myxomycet (slemsvamp), Physarum sp.

Större delen av gruppen beundrade den gamla brandstubben och begrundade dess ålder – ca 160-170 år. Foto: Alf Pallin.

Helt otippat upptäckte vi att Kungsgårdens gräsmatta gömde några skatter också, fingersvampar och jordtungor.

En av våra trogna kunder av svamptorkar är Martin Ryberg. Han är docent och använder torkar bland annat i spännande forskningsprojekt. Här exempel på ett sådant:
– Vi undersöker tillsammans med mykologer i Benin produktionen av fruktkroppar av ektomykorrhiza svampar (svampar som lever i en nära symbios med trädens rötter) i gles skog i västra Afrika, berättar Martin Nyberg.

– Många av dessa svampar utnyttjas av lokalbefolkningen som en extra födokälla. Svamparna ses som ett billigt alternativ till kött, och svampsäsongen är dessutom innan grödorna är färdig att skörda och de innebär ett tillskott till hushållningen är extra välkommet.

Klimat- och miljöpåverkan
I projektet, som finansieras av FORMAS (www.formas.se), undersöker Martin Ryberg och kollegor hur olika klimat- och miljöfaktorer påverkar produktionen av fruktkroppar.
– Målet är att kunna förutse svampproduktionen och kunna ge rekommendationer till hur skogen ska skötas för att den ska bibehållas. I förlängningen hoppas vi även kunna avgöra hur klimatförändringar påverkar tillgången av svamp. All svamp som bildas inom nio stycken 50x50m stora provytor samlas regelbundet in.

Även gasolvärmda torkar
– Eftersom diversiteten av svamp i området fortfarande är dåligt känd så sparar vi torkat referensmaterial av alla arter, och misstänkta arter, som hittas. Vi undersöker sedan dessa morfologiskt och med hjälp av DNA-metoder för att säkerställa hur många och vilka arter vi har. Eftersom tillgången på elektricitet är dålig i byarna där de lokala mykologerna är stationerade så torkas den mesta svampen i gasolvärmda torkar. Men när det är möjligt, och särskilt för viktiga prover så använder vi elektriska torkar med fläkt, för att ha bättre kontroll på temperaturen och få en jämnare torkning.

Martin Ryberg är docent vid Avdelningen för systematisk biologi, Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet.

Svampfärgning – både i teori och praktik – står på schemat den här veckan när jag är i British Columbia i Kanada.

Här pågår nämligen just nu det internationella svampfärgarsymposiet, som arrangeras på olika platser i världen (tidigare bl a här i Sverige i Högbo, utanför Gävle). På bilderna nunotovar jag för första gången i mitt liv. Resultatet blev en sjal. Den här gången behövde jag inte färga något material själv, det hade förberetts tidigare. Allt var förstås svampfärgat. Kul!

Årets Mykologivecka hölls i Östergötland under den gångna veckan, och jag var en av deltagarna. Mykologiveckan arrangeras årligen av Sveriges Mykologiska Förening (svampar.se). Föreningen arbetar för ökad kännedom om Sveriges svampar och svampars roll i naturen men också för skydd av naturen och att svampplockning och annat uppträdande i skog och mark sker under iakttagande av gällande naturvårdslagar.

Det var faktiskt tionde året som jag tog chansen att på detta sätt lära mig mer om svampar, deras utseende, variationer och ekologi. Det gäller att passa på när tillfälle ges till att lära sig ännu mer, tycker jag. Årets upplaga av Mykologiveckan kom att bli den torraste jag någonsin har upplevt, även om vi gjorde verkligt fina fynd under den sista dagen.

Dagsprogrammet
Det är en mäktig upplevelse när alla deltagare och arrangörer samlas första dagen och man får höra alla dialekter, och till och med andra språk än svenska.
Ganska snart kommer man in i rutinerna; frukost, samling för utflykt, avfärd, fältlunch med kaffe, och sedan hem vid 15- till 16-tiden med olika svampar i korgen. Då sätter man sig vid borden med referenslitteratur och i förekommande fall stereolupp och mikroskop. Det gäller att hitta fram till rätt art.

Skickliga mykologer
Under veckan finns det gott om mycket vänliga människor som har betydligt djupare kunskaper än jag har. De är så hjälpsamma när man ska försöka klura ut vilken art man har framför sig på bordet. Eftersom mykologerna är så skickliga så får man ofta hjälp i rätt riktning.
Varje kväll under veckan görs en gemensam genomgång och olika arters specifika kännetecken lyfts fram. Dagens fynd utses också, då den som hittat svampen uppmärksammas med ära och en gåva. Under veckan har vi hittat drygt 660 olika svamparter. Det är fantastiskt!

Torra marker
Årets mykologivecka kom att bli den torraste jag någonsin har upplevt. Ändå hände det något den sista dagen.
Vi såg svampar direkt när vi steg ur bilden vid Sättra ängar, ett naturreservat.
Jag gick på betade ek- och hasselängar och hittade tillräckligt många svamparter för att känna mig nöjd. Lördagens ”dagens fynd” var en pygmébläcksvamp (bilden nedan) och den hade jag hittat! Gåvan till mig blev en bok om hur man identifierar storsvampar.

Foto: Monica Svensson, Mykologiveckan Östergötland 2016

Svampkonsulent Alf Pallin och jag ledde en utflykt lördag 3 september under Kungsgården Långvinds svamphelg. Vi fick en härlig utflykt med bra väder och regnet höll sig borta precis tills vi skulle åka hem igen.

Vi guidade två par från Stockholm, som visade sig vara mycket intresserade och läraktiga.

Den rödbruna stensoppen (även kallad tallkalle) fanns i mängder.

Värdarna hade packat en smaklig lunch och kaffe, så när det var dags att göra en paus fanns allt färdigt att packa upp.

Vi plockade matsvamp, vi tittade på giftsvampar och rödlistade svampar och pratade förstås ekologi. Vi hittade en mycket grann vit flugsvamp, som alla kunde studera på nära håll. Vacker men dödligt giftig.

Det trevliga var att både karljohan (stensopp) och rödbrun stensopp hade börjat komma ordentligt, och både smörsopp och rimskivling var väldigt fina i kvaliteten. Kantareller fanns det ganska gott om, och trattkantarellerna kommer på bred front.

Det är så roligt att få visa på allt som finns i våra skogar.

Läs mer på Kungsgården Långvinds hemsida.