Det går förstås att torka även kött på Dörrex svamptork från Stöckli. Kolla här hur du gör nyttig Beef Jerky-snacks:

Jag köpte en bit högrev på cirka 1 kilo och tänkte att det måste gå att använda någon variant av tjälknölsreceptet för att lyckas.

Det gick mycket bra. Jag började med att ha köttet ett dygn i varmluftsugn i 60 grader.
Efter det slog jag över saltlake som täckte hela köttbiten och det fick stå ytterligare ett dygn i ugnen. Saltlaken var också ca 60 grader när jag tillsatte den.

Två dygn i varmluftsugnen utan att jag behövde göra annat än tillsätta lite mer vätska under tiden – det dunstar bort en del.

Så tog jag upp köttet, torkade bort laken med hushållspapper och skar i tunna skivor.

Skivorna lade jag i nydiskade torkollor och körde torken på 50 grader.

Efter några timmar var allt knastertorrt och vi kunde börja att ”snacksa”. Mumsigt!

Fjällig bläcksvamp, Coprinus comatus, är väldigt lätt att plocka och torka. Man måste dock vara observant så att den inte har börjat skifta i färg, då är den inte duglig längre.

Fjällig bläcksvamp växer på näringsrik mark och kan komma redan på sommaren och finnas ända in på senhösten om temperaturen tillåter. Den får sin näring genom att bryta ner förnan, det översta marklagret som inte har förmultnat särskilt mycket ännu.

Det gäller att vara snabb. Om man väntar för länge är de inte möjliga att torka.

Man plockar bara de som är helt vita. Färgförändringarna börjar längst ner på hatten, först rosa, sedan grårosa och till slut svart. Om jag har möjlighet att lägga dessa på torken snabbt, då tar jag de helt vita hattarna. Men fötterna blir sist mogna, så man har något lite mer tid på sig för att ta dem.

Naturligtvis måste man ha en bra tork med termostat, så att man kan hålla jämn temperatur hela tiden. Själv använder jag förstås Stöcklis Dörrextork.

När svampen är riktigt torr är den utmärkt att göra svampmjöl av och använda som krydda i såser, stuvningar eller aromsmör. Om man tänker göra aromsmör, måste man först tillaga svampmjölet. Det ska inte användas rått i smöret.

Även i nya, moderna svampböcker står det att svampen inte går att torka. Det stämmer alltså inte, men man måste följa mina råd här ovan.

I boken Matsvampar, Säkra att plocka – goda att äta (Bonnier Fakta, Barbro Forsberg/Stefan Lindberg), hittar jag följande information: ”Nya forskningsrön har visat att fjällig bläcksvamp vid sidan av sitt liv som nedbrytare också är köttätande. Den fångar och dödar nematoder, det vill säga rundmaskar. Kanske kommer den rovdjurslika svamparten att bli ett biologiskt bekämpningsmedel mot parasiterande rundmaskar.”!

Svampar är spännande. Vi vet inte alls särskilt mycket om dem ännu. Det kommer säkert mera …

Svamp är ett högrisklivsmedel när försäljare inte har en aning om vad de säljer.
Här två exempel:

”Färska fina lyxkantareller”
Den första bilden är från 7 mars i år på Hötorget i Stockholm:

Här ovanför säljer man ”färska fina lyxkantareller”, som egentligen är trattkantareller, Craterellus tubaeformis, av mycket skiftande kvalitet. Tittar man noga så finns det flera som man kan bli matförgiftad av.
Bredvid dem ligger, enligt samma försäljare, färska karljohan, Boletus edulis. Det är egentligen kungsmussling, Pleurotus eryngii.

Ostronskivling eller kungsmussling?
Den andra bilden är från i dag, 27 maj 2015, på ICA Kvantum i Bollnäs.
De säljer ostronskivling, Pleurotus ostreatus, och på skylten står det att den också kallas kungsmussling. Men kungsmussling är en helt annan art (se första bilden). Visserligen är den släkt med ostronskivlingen, men är mycket större och kraftigare:

Så länge man blandar ihop en matsvamp med en annan matsvamp är det väl inte så allvarligt, men det finns faktiskt människor som är allergiska mot olika typer av svampar. Det måste finnas skyltar med exakta artnamn.

Visst borde försäljarna veta vad de handlar med?